Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda
gärningar, som Gud har förberett,
så att vi skall vandra i dem.
(Efes. 2: 10).
Vi måste först ta emot, innan vi ger ut; innan vi utövar barmhärtighet, så måste vi först ha fått den från Gud. Vi lägger inte första stenen. Fåret söker inte heller först herden, utan herden söker fåret. Därför ska allt vad vi gör sättas in på sin rätta plats, så att vi därmed inget uppnår inför Gud, tvärtom ska vi utan vår förtjänst undfå allt av Gud.
För det andra ska vi bedöma våra verk och gärningar, så att de utgör ett säkert tecken, liksom ett sigill som blir tryckt på ett brev, för att jag ska vara viss om att tron är sann. Detta beror på detta, att jag kan vara säker om att min tro är rättskaffens och sann, om jag i mitt hjärta känner, att allt vad jag gör härflyter av kärlek.
När jag förlåter, så gör förlåtelsen mig viss om att min tro är sann, och detta försäkrar mig om och utgör det säkra beviset på att Gud också har förlåtit mig och dagligen förlåter mig. Men om jag inte förlåter, så kan jag säkert sluta mig till, att det fattas mig tro.
(Ur Guds ord & Löfte. M. Luther).
