Och sök den stads bästa dit jag har fört
er i fångenskap,
(Jer. 29:7)
Men nu ligger inte stadens
bästa endast i, att man samlar stora skatter, skaffar sig fasta murar, vackra
byggnader, många gevär och rustningar, nej, tvärtom, där det finns mycket av
detta och dåraktiga narrar får ta hand om det, så blir det desto värre och till
desto större skada för den staden. Det är däremot till en stads bästa och dess
rikaste framgång, hälsa och styrka, att den har många ädla, lärda, förnuftiga,
ärbara, väluppfostrade borgare, och de kunde då mycket väl samla, ta vara på och
rätt använda gods och guld.
Eftersom en stad ska och
måste ha människor som bor där och det överallt är brist på människor av det
rätta slaget och det klagas över att det fattas sådana, så får man inte vänta,
tills de växer fram av sig själva, man kan inte hugga ut dem ur stenar eller
snida dem i trä, och Gud ska heller inte göra under, så länga man kan finna
andra och riktiga utvägar.
Därför måste vi göra vad vi
kan och använda möda och kostnad för att uppfostra och få fram sådana
människor. För vems är skulden, att det nu i alla städer är tunnsått med
dugligt folk, om inte överhetens, som låtit de unga växa upp som träden i
skogen och inte tillsett, hur de borde undervisas och fostras? Därför har
ungdomen också blivit så vildvuxen som sådana bestånd i skogen, som inte duger
till virke utan blir onyttiga busksnår, som man endast kan bränna upp.
Därför är det högst
nödvändigt, att man i dessa ting griper in med allvar och i tid, och inte
endast för de ungas skull utan för att kunna upprätthålla våra båda bestånd,
det andliga och det världsliga.
