Se inte på ert eget bästa utan tänk på
andras.
(Fil. 2: 4)
Se, här har Paulus tydligt
framställt ett kristligt liv, som innebär, att alla gärningar ska göras nästan
till godo, eftersom alla har nog för sin egen räkning i sin tro, så ska allt
det som blir till övers användas för att av fri kärlek med det tjäna nästan.
För visst har väl Gud, utan
all min förtjänst, helt och för intet och av idel barmhärtighet, gett mig,
ovärdiga, fördömda människa i Kristus fullt upp av all fromhet och salighet, så
att jag inte mer ständigt mer behöver än tro, att det är så. Så vill jag då å
min sida fritt och glatt och för intet göra så för en Fader, som överskyggat
mig med översvinnerliga gåvor, allt vad som behagar Honom, och gentemot min
nästa också bli en Kristus, så som Kristus blivit det för mig, och inget
företa, utom vad jag ser är, nödvändigt, nyttigt och saligt för min nästa,
eftersom jag ändå själv genom min tro för min egen räkning har allt vad jag
äger i Kristus.
Se, så härflyter kärlek till
Gud och längtan efter Gud av tron, och genom kärleken kommer livet att bli
fritt, glatt och villigt, då man för intet tjänar nästan.
