De var dina, och du gav dem åt mig,
och
de har hållit fast vid ditt ord.
(Joh. 17: 6).
Det finns ingen strid om, att
det finns en kyrka på jorden, och att man ska vara henne lydig, men striden
gäller, vilken kyrka det är. Att vi nu dömer efter människors ord och meningar,
avgör inte denna strid och hjälper oss inte att finna den rätta kyrkan, utan
endast på detta sätt kan vi komma till visshet i denna sak, så att vi aktar på hur
Kristus, Herren själv, i sitt ord beskriver och avmålar kyrkan.
Nu avmålar Han den så, att
Han döper kyrkan till att vara den lilla hop som älskar Kristus och håller Hans
ord (för i detta spåras kärleken till Kristus). ”Mitt ord måste finnas där”,
säger Han, ” Mitt ord måste hållas”, vid det måste man förbli, annars blir det
ingenting av alltsammans”. Ordet, som här är Kristi ord, måste vara
rättesnöret, med vilket man kan fälla utslag och känna igen kyrkan, och
därefter måste kyrkan rätta sig, för den måste ändå ha en viss regel och
måttstock, som avgör vad som ska sägas och göras.
Det har inte giltighet, om
envar skulle vilja tala eller handla efter egen vilja och sedan förege, att
kyrkan talat och gjort detta på Den Helige Andes inrådan. Därför binder Kristus
kyrkan vid sitt ord och gör ordet till dess vårdtecken, med vilket man ska
pröva kyrkan och sålunda finna ut, om kyrkan har detta ord, lär och predikar
det samt i allt handlar efter det, av kärlek till Kristus.
