Jag är övertygad om att han som har
börjat ett gott verk
i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
(Fil. 1: 6).
Så förhåller det sig med ett
kristtroget hjärta; här är dess rätta färg och gestalt, såsom S: t Paulus också
uttalar detta, då han säger, att han är glad och fröjdar sig av hjärtats grund
och tackar Gud för att också andra kommit till delaktighet i evangelium. Och
han har en god tillförsikt angående dem som sålunda börjat tro, att han tar sig
an deras frälsning och gläder sig över den lika mycket som över sin egen
frälsning och kan inte tillräckligt tacka Gud.
Han ber också oavlåtligen,
att han måste få uppleva och se, att många andra med honom ska komma till denna
gemenskap och i den bli bevarade intill Herren Jesu Kristi dag, som ska göra
allt helt och fullkomligt och fulländat vad som här fattas och felas, att de ska
fortsätta utan anstöt i det goda verket, till dess de uppnår den fröjdefulla
dagen.
Se, sålunda uttalar och
uppenbarar den fromme aposteln det som finns i hans hjärtas innersta grund,
vilken är fylld av hans andes och hans tros goda frukter och brinner av lust
och glädje, när han ser evangelium erkänt och mottaget och ärat. Han vet i
hjärtlig kärlek till sin kyrka inget högre att önska och be Gud om, än att de
må tillväxa och förbli i denna tro. Så dyrbar och stor skatt är det för
aposteln, när man vill motta och bevara Guds ord.
Predikan ur Luthers Huspostilla över denna Söndag:
