den rättfärdige har en tillflykt vid sin
död.
(Ordspr. 14: 32).
Om inte döden fanns, så
skulle synden aldrig gå under. Därför blir just genom döden synden äntligen
utrotad, och det finns ingen annan råd att bli av med den. Detta nådeliga och
hälsosamma straff beskär Gud oss, på det att synden må genom döden bli dödad.
Därför skulle vi också med glädje ta på oss detta, att vi ska dö, och bära
detta straff såsom tillskickat av en nådig Fader, vilket de trogna också gör.
Ty så god är Fadern, att även
döden måste tjäna till att döda och utrota all olycka. För den skull är döden
inget annat än idel nåd, ja, början till livet. Ty sedan Gud åstadkommit, att
själen blivit helbrägdagjord, så måste det kroppsliga livet och vad därtill hör
med sjukdom, faror, möda och arbete, allt måste samverka till det bästa, så att
man inte skulle kunna önska det bättre.
Ty Adam, han måste dö och
förmultna, innan Kristus helt uppstå. Detta börjar i bätringen och fullbordas
genom döden. Därför är döden en hälsosam sak för alla som tror på Kristus, ty
den gör inget annat än förvandlar till stoft och mull allt som är fött av Adam,
på det att Kristus ensam må leva i oss.
