Hans härlighets makt skall då styrka er
och ge er
all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.
(Kol. 1: 11).
Av denna kraft och makt måste
vi bli styrkta i tron, och vi ska hålla ut i att söka efter tron och be, att
tron inte endast måtte vara en begynnande ansats utan att vi tränger genom
fullt och avgjort och på det sättet blir starkare och starkare i Hans makt.
Men detta att vi styrks och
övervinner kräver också ”ståndaktighet och tålamod i allt”, inte bara
ståndaktighet utan också tålamod. Tålamodet är något större och starkare i
jämförelse med ståndaktigheten. Ty djävulen har den arten, att när han inte kan
övervinna en själ med lidande och plågor, så utför han sina angrepp på lång
sikt, så att det ser ut som om att det inte blir något slut på angripandet,
vilket då förekommer oss och vårt tålamod alltför svårt och alltför långvarigt;
han vill därigenom till sist göra människan mjuk och trött och ta ifrån henne
modet och hoppet om att kunna segra.
Därför behöver vi utöver
ståndaktigheten också tålamod och långmodighet, som fast och stadigt håller
stånd mot angreppen och förfar att lida, och har detta sinnet mot fienden:
”Du ska inte kunna göra mig
något ont som blir för svårt eller långvarigt, även om det skulle räcka till
världens ände”.
Detta är den rätta ridderliga
och kristliga styrkan i själen, som kan hålla ut i svåraste strid och lidande,
hur länge det än varar. Men till detta behöver vi framför allt styrkas med Guds
kraft genom bönen, så att vi inte ligger under i denna svåra kamp utan också
når målet. Och detta tålamod ska ni ha och bevisa med glädje (Kol. 1: 12).
