Medan vi väntar på det saliga hoppet,
att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
(Tit. 2: 13).
Må detta ord gripa oss. Han
kallar hoppet ett saligt hopp och ställer detta hopp fram gentemot detta
eländiga, osaliga liv, där inget annat än all slags olycka, fara och synd jagar
och marterar oss, så att allt vad som finns här med all rätt må bli oss till
leda och stärka vårt hopp såsom det också sker med alla dem, som redligen övar
sig i att leva nyktert, rättfärdigt och gudligt.
Vi låter bedrövelsen vara ett
nyttigt ting och berömmer oss där av. För vi vet, att bedrövelsen är nyttig för
att lära oss tålamod, men tålamodet gör oss beprövade, och detta verkar hopp,
men hoppet låter oss inte komma på skam. Därför är våra ögon stängda för de
världsliga, synliga tingen, men vi hoppas däremot på det eviga och osynliga.
Allt detta åstadkommer nåden genom korset, under vilket vi förs in i det
gudliga livet, som för världen är olidligt.
