Så är det också med de dödas
uppståndelse.
Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.
(1 Kor. 15: 42).
Se hur åkermannen gör. Han
sår säden på fältet och låter sädeskornet falla ned i jorden, så att det ser
ut, som om det vore alldeles förlorat, och likväl har han inte något bekymmer
av det, som om sådden vore förgäves, ja, han glömmer, vart sädeskornet kan
finnas, frågar inte efter, hur det går med det, om det äts upp av maskar eller
på annat sätt förstörs, utan han går ifrån sina fält endast med tanken, att vid
påsk- eller pingsttid ska vackra, gröna strån spira upp och bära mycket mera
korn på axen, än han lagt ner i jorden.
Men om du då frågade honom om
detta, skulle han svara dig och säga: ”Kära du, det visste jag väl sen
tidigare, att jag inte kastar ut sädeskornen förgäves; jag gör ju inte detta
för att de ska fördärvas, utan för att de, därigenom att det förmultnar i
jorden, ska vinna en annan gestalt och bära mycket frukt.” Så tänker var och en
som ser detta eller gör på samma sätt som åkermannen.
När vi nu i liknande jordiska
saker måste handla på samma sätt, desto mera ska vi då lära detsamma i fråga om
denna artikel (som vi mycket mindre kan begripa och förstå), eftersom vi har
Guds ord och därtill själva erfarit, att Kristus är uppstånden från de döda. Vi
ska därför inte rätta oss efter vad vi ser för ögonen, när vår kropp ska
begravas, brännas eller på annat sätt bli jord igen, utan låta Gud sörja för
och åstadkomma vad som ska bli av detta.
Ty om vi såg med våra ögon
vad Gud gör, så behövde vi ingen tro, och då kan där inte bli plats för Gud att
visa sin makt och vishet utöver vårt förstånd och vår visdom. Detta är därför
de kristnas konst och vishet, att man mitt under gråt och klagan kan ösa upp
trösterliga och glada tankar om livet och tänka, att Gud under vintern låter
oss grävas ner i jorden och förmultna, på det att vi, när det blir sommar, åter
ska stiga fram, vida skönare än den sol som vi ser, såsom graven inte vore grav
utan en skön trädgård, i vilken sköna örter och rosor planteras, för att sedan,
när den kära sommaren kommer, grönskar och blommar.
