Ja, han har uppväckt oss med honom och
satt oss
med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
(Ef. 2:6).
Om vi trodde detta, så skulle
vi både kunna leva och dö, ty en sådan tro skulle visserligen lära oss, att Han
inte endast för sin egen räkning har uppstått, utan att det ena hänger samman
med det andra, att Hans uppståndelse gäller oss, att vi också är innefattade i
detta ”Resurrexit”, Han är uppstånden.
Genom denna Hans uppståndelse
måste också vi uppstå och leva evigt med Honom; vårt liv i Kristus har redan
börjat och är så visst, som om det redan skett, det är bara det att det är
fördolt och ännu inte uppenbarat. På denna artikel ska vi så stadigt rikta vår
blick, att åsynen av allt annat alldeles bleknar bort, som om du inte såg något
annat än detta i himmel och på jord. När du så ser en kristen dö och bli
begraven och bådadera för ögon och öron är idel död, så ska du genom tron vid
detta se för dig en annan bild än dödsbilden, som om du inte såg en grav utan
en skön, ljuvlig lustgård eller en grönskande äng och där såg idel nya,
levande, glada människor.
Ty så visst det är, att
Kristus är uppstånden från döden, så visst har vi redan bakom oss den bästa och
förnämsta delen av uppståndelsen, så att kroppens uppståndelse ur graven, som
ännu ligger framför oss, emot denna är att räkna för något ringa.
