Det sås en jordisk kropp,
det uppstår en
andlig kropp.
Om det finns en jordisk kropp,
finns det också en andlig kropp.
(1 Kor. 15: 44).
Jag hoppas, att också vi ska
dö så, att med oss en fattig syndare föres till himlen, om vi bara bevarar vår
klenod och insveper oss i Guds Sons död och höljer oss in i Hans uppståndelse.
Om vi håller fast vid detta och inte avstår därifrån, så är vår rättfärdighet
så stor, att alla våra synder, av vilket namn de än må vara, är som en liten
gnista och rättfärdigheten som ett stort hav, och vår död blir då mycket
obetydligare än en sömn eller en dröm.
Därtill blir vår smälek, att
vi så snöpligen blir begravna, höljd med den ära som ligger i Jesu Kristi
uppståndelse, varmed den blir så smyckad, att solen skulle blygas därför, om
den kunde se det, och de kära änglarna inte länge nog kan åskåda vad som då
sker. Med denna skönhet blir vi smyckade och prydda, så att all orenhet hos vår
stackars kropp, såsom döden och annat, mot detta inget betyder.
Därför måste vi med andra
ögon se på en kristens död, så att vi inte räknar de avlidna kristna så som
döda och i jorden nedgrävda människor. För de fem sinnena ser det väl så ut,
och så långt vi följer dem, så långt vållar döden oss smärta. Därför ska vi
flitigt akta på vad S: t Paulus säger om detta, att de sover sin sömn i
Kristus, och att Gud ska föra dem som är avsomnade fram jämte Honom.
Lär er att låta sådana ord
rätt trösta er. Gud kan inte ljuga. Men inprägla detta riktigt i ert sinne, ty
den som inte har denna tröst, han kan inte på annat sätt trösta sig eller vara
glad.
