2 vaeckan i Fastan - Tisdag

Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi

ber om något efter hans vilja, så hör han oss.

(1 Joh. 5: 14).

 Den nöd, i vilken Herren här lovar oss att vi får be, är en timlig och lekamlig nöd. Nu ska vi i allt som angår vår yttre människa ställa vår vilja in under Guds vilja, för så som Paulus säger, ”vi vet inte hur vi ska be”. Därför är det ofta högst nödvändigt, att Gud låter oss råka i nöd och komma in under korset. Eftersom nu Gud ensam vet vad som är oss gott och nyttigt, ska vi sätta Hans vilja före vår vilja och låta vår vilja komma i andra rummet efter Guds vilja och visa vår lydnad genom tålamod.

Men där det inte gäller timliga ting utan det eviga, detta som Gud lovat oss i sitt ord, att Han vill helga oss, förlåta synderna och skänka oss den helige Ande och det eviga livet, där är Guds vilja uppenbar och viss. Han vill, att alla människor sak bli frälsta; Han vill, att alla människor ska lära känna sin synd och genom Kristus tro syndernas förlåtelse.

Därför är det inte av nöden, när man ber om detta, att man hemställer åt Guds vilja, om Han vill göra det eller inte. Vi ska veta och tro, att han gärna och utan alla tvivel vill ge oss det. Ty här står iför våra ögon Hans ord, som uppenbarar för oss, vad Han i sådan nöd vill göra.