Septuagesimaveckan - Söndag

Så skall de sista bli de första och de första bli de sista. (Matt 20:16).

Ty många är kallade, men få är utvalda. Matt 22:14).

Efter som detta evangelium syftar på dem, som låter sig tycka att de är de första inför Gud, så når det högt upp och drabbar helt förträffliga människor, ja, förskräcker de största helgon. Därför förehåller Kristus apostlarna denna sanning. För just här inträffar det, att den som inför världen är fattig, svag, föraktad, ja, också lider för Guds skull så att inget ger honom anseende av att vara något, även den människan kan vara full av välbehag till sig själv i det dolda, tycker sig sålunda vara den förste och blir därigenom den siste inför Gud. Å andra sidan kan man vara så försagd och skygg, att man menar sig vara den siste, även om man har gods, ära och guld, och blir därmed den förste.

Man ser också, hur de allra högsta helgonen här bävat, och att många även fallit från en hög andlig ställning. Se, hur Saul har fallit, och hur Gud lät David falla. Hur måste inte Petrus falla, och hur föll inte några av Paulus lärjungar.

Här är alltså summan av evangelium: Ingen är så hög eller kan komma så högt upp, att han inte bör frukta för att bli den allra nederste. Å andra sidan ligger ingen så djupt fallen eller kan falla så djupt, att där inte skulle finnas hopp för honom att bli bland de högsta. Här är nämligen all förtjänst upphävd och endast Guds godhet får äran, och fast står det beslutat: "Den förste ska vara den siste, och den siste den förste".

med det att han säger "den förste ska bli den siste", tar han all förmätenhet ifrån dig och förbjuder dig att förhäva dig över någon, vore det än en sköka, och vore du själv lik Abraham, David, Petrus eller Paulus. Därmed att han säger: "den sista skall bli den förste" skyddar han dig mot all förtvivlan och förbjuder dig att sänka dig nedanför något helgon, om du än vore Pilatus eller Herodes eller lik Sodom och Gomorra.