Den som förkastar mig och inte tar emot
mina ord,
han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall
döma
honom på den yttersta dagen.
(Joh. 12:
48).
Den käre Herren ser, vilka
arma, eländiga varelser vi är. När vi inte tar till vara på denna det heliga
evangeliets skatt, så faller alltid den ena villfarelsen efter den andra över
oss. När vi däremot tar vara på evangelium, så inställer sig ett jämmer, som
nästan är ännu värre, nämligen att var man föraktar det, och endast en liten
del av oss tar emot det till bättring.
Därför är vi alltigenom arma,
eländiga varelser. Om inte Gud ger oss sitt ord, så kan vi ändå inte undvara
det utan skada för våra själar. Om Han däremot ger oss sitt ord, så vill ingen
ta emot det. Därför vore inget bättre, än att vår Herre Gud snart kommer med
den yttersta dagen och slog allt i spillror. Ty varken straff eller nåd hjälper
ändå den otacksamma världen.
Därför förmanar Gud oss nu på
nytt och bestämmer åter en viss dag och säger: ”Idag”, om ni får höra Hans
röst, må ni inte förhärda era hjärtan”. Det heter dock ”idag” alla dagar, så
länge Gud låter sin röst höras ibland oss, då Han ännu skriar och ropar, så att
vi inte ska förspilla tiden.
Vi ska med all rätt tacka Gud
av fullaste hjärtan för sådan nåd, att Han kommer oss nära, att Han är hos oss
i hemmet, vid vårt bord, vid vår bädd och varhelst vi vill ha Honom hos oss,
att Han tillbjuder och lägger fram för oss all sin hjälp, allt vad vi skulle
kunna be Honom om. Ja, denna kära gäst ska vi också sätta rätt värde på och ära
Honom, så länge vi har Honom hos oss.
