Men det som föll i god jord är de som
har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt
och är uthålliga.
(Luk. 8: 15).
Herren säger: ”uppriktiga och
goda hjärtan”. Liksom en åker utan törnen och busksnår ligger där jämn och ren
som ett vackert, felfritt fält, så är också det hjärta rent och rättsinnigt,
vidgat och rensat, som är utan bekymmer för den timliga näringen och som rätt
lämnar rum för Guds ord.
Här finner vi, att det inte
är underligt, att så få sanna kristna finns. Ty inte hela utsädet faller i den
goda jorden utan blott fjärdedelen, alltså den minsta delen av utsädet. Vi ska
därför inte tro dem, som berömmer sig av att vara kristna och prisar
evangelium. För Kristus själv ropar här: ” Den som har öron till att höra, han
lyssnar”, som om Han ville säga: ”O, hur få är inte de sanna kristna”. Ja, man
kan inte lita på alla som kallas kristna och som hör evangelium; det ska mera
till för att vara en kristen.
Vad bekommer det oss, att
många föraktar ordet? Det måste ändå vara så, att många är kallade och få
utvalda. För den goda jordens skull, som bär frukt i ståndaktighet, måste också
säden falla på vägen, på stengrunden och bland törnen.
Vi är ändå vissa om att Guds
ord inte blir utan frukt utan att det också finns god jord, så som Kristus här
säger, att något av såningsmannens utsäde faller i god jord. För där evangelium
bärs fram, där finns kristna. ”Mitt ord ska inte vända tillbaka fåfängt”.
Predikan ur Luthers Huspostilla över denna Söndag:
