Så har inte heller Människosonen kommit
för att bli tjänad
utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
(Matt. 20: 28).
Låt denna bild vara dig kär.
Det ges inget större tjänande, än att Guds Son blir tjänare åt varje människa,
hur arm och eländig och föraktad hon än må vara, och att Han bär hennes synder.
Det vore en märklig sak, något högst förundransvärt, vid vilket hela världen
skulle spärra upp ögon, mun och näsa och inte nog kunna undra över det, ifall
det skulle inträffa, att en stor konungs son kommer till en tiggares hus,
vårdade honom under hans sjukdom, tvättade av honom smutsen och uträttade allt
vad tiggaren själv annars skulle gjort. Vore detta inte stor ödmjukhet?
Därför vore det väl värt, att
man alltid sjöng, predikade och talade om detta, att ”Människosonen kommit för
att tjäna oss”, och att man i sin ordning älskade och prisade Gud för denna
välgärning. För vad ligger det inte i detta, att Guds Son blir min tjänare och
förnedrar sig så djupt, att Han också vill ta på sig min jämmer och synd, ja,
hela världens synd och död, och bära denna börda, så att Han kan säga: ”Du är
inte mer en syndare, utan Jag. Jag går i ditt ställe; du har inte syndat, utan
Jag; hela världen ligger i synd, men inte ni, utan Jag; på Mig ska alla era synder
ligga, inte på er”. Ingen människa kan begripa detta. Men i det tillkommande
livet ska vi evigt se oss saliga på Guds kärlek.
