Jesus visste att Fadern hade gett allt i
hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. Han reste
sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig.
Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och
torka dem med linneduken som han hade bundit om sig.
(Joh. 13:
3-5).
Detta är höga, förträffliga
ord, varmed Johannes vill visa oss, vad det är för tankar, med vilka Herren
Jesu umgåtts, innan Han ville tvätta lärjungarnas fötter, att Han inte tänkte
på sitt lidande eller var bedrövad i anden över det som följde på
fottvagningen, utan Han tänkte på sin härlighet, i vilken han från evighet
varit hos Fadern och till vilken Han nu efter sitt människoliv på jorden skulle
återvända och där Han evigt skulle förbli.
Detta är förvisso höga
tankar, som borde ha dragit Honom bort från världen på ett sådant sätt, att han
inte skulle ha tänkt på någon enda människa.
Men just nu, då han umgås med
sådana tankar på den eviga härligheten, skyndar Han plötsligt och oförmodat upp
från bordet, lägger av sin överklädnad, tar en linneduk och binder den om sig,
häller sedan vatten i ett fat och börjar tvätta sina lärjungars fötter och
torka dem med linneduken, som Han bundit om sig.
Sök nu att passa samman Hans
tankar och Hans gärning. Hans tankar är dessa: ”Jag är Gud och Herre över allt;
det återstår mindre än en dag, till dess djävulen uträttat allt han förmår.
Därefter ska han och alla mina fiender läggas vid mina fötter och låta mina
kristna vara i fred”. Men vilken gärning är det Han utför? Han, den störste
bland herrar, gör vad annars tjänare och tjänarinnor brukar göra, Han tvår sina
lärjungars fötter.
Kristus vill alltså föregå
oss med ett exempel och visa oss, hur Han strax glömmer sin härlighet, just när
han uttalat sig om den, han missbrukar den inte till sitt högmod, myndighet och
prål för egen räkning utan tjänar sina tjänare med den. Därmed vill Han anvisa
oss att göra på samma sätt, att vi inte förhäver oss över våra gåvor eller
missbrukar dem till högmod utan med hela viljan tjäna vår nästa med dem och
brukar våra gåvor till vår nästas gagn.
Läs Martin Luthers predikan över denna Söndag ur "Huspostillan":
