3 Veckan i Fastan - Tisdag

Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.

(Fil. 2: 6, 7)

Vi måste först och främst ha en sådan Frälsare, som kan rädda från djävulens våld, han som är denna världens gud och furste, likaså från synd och död, det vill säga en Frälsare som är sann, evig Gud, genom vilken alla som tror på Honom blir rättfärdiga och saliga. För om Han inte är för mer och högre än Mose, Elias, Jesaja, Johannes Döparen o. s. v., så är Han inte vår återlösare.

 

Men om Han såsom Guds Son utgjuter sitt blod för oss för att frälsa och rena oss från synderna, och vi tror detta och därmed trotsar djävulen, när han förskräcker och plågar oss för syndernas skull, så är djävulen snart slagen, han måste vika bort och lämna oss ifred.

För det andra måste vi ha en Frälsare, som också är vår broder, av vårt kött och blod, som blivit oss lik i allt, dock utan synd, och detta bekänner vi, det talar och sjunger vi också i vår barnatro. Jag får alltså med glatt hjärta säga: ”Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, som sitter på Guds högra sida och manar gott för mig, men som vid sidan av det är av samma kött och blod som jag, ja, min broder. Ty för oss människor och för vår salighets skull har Han kommit från himlen, blivit människa och dött för våra synder”.