Så hjälper också Anden oss i vår
svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med
suckar utan ord,,,
(Rom 8: 26)
Det är inte något dåligt
tecken utan det allra bästa, när det på vår bön skenbart följer motsatsen av
vad vi väntar oss, liksom det inte är något gott tecken, att våra böner blir
hörda alldeles efter våra önskningar. Grunden och orsaken till detta är, att
Guds råd och vilja står högt över våra egna rådslag och vår egen vilja.
Därför inträffar det, att
Gud, när vi ber till Honom om vad det än nu må vara, och när Han bönhör oss och
vill börja ge oss det som vi bett om, gör det på ett sådant sätt att det går
emot alla våra föreställningar och tankar, så att det ser ut som om Han vore
ännu mera vred på oss efter våra böner än förut, och som att det vore att vi
får mindre än det vi bett om. Allt detta gör Gud, för att det är Hans sätt att
först förstöra och tillintetgöra vad som är vårt eget, innan Han ger oss alla
sina gåvor.
När nu allt ser så hopplöst
ut och allt går emot våra böner och önskningar, då börjar de outsägliga
suckarna. ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet”. För utan Andens bistånd
vore det alldeles omöjligt för oss att uthärda detta Guds handlingssätt, Hans
sätt att bönhöra oss och göra det vad vi bett om. Här bli det sagt till själen:
- Ta det lugnt, härda ut, var stark i hjärtat och vänta efter Herren -.
Men den som har Anden, han
blir hjälpt genom Honom, Guds verk måste nämligen bli förborgat och ofattbart,
så länge det pågår. Det förborgas på ett just sådant sätt, som är motsatt våra
begrepp och våra tankar.
