5 Veckan efter Påsk - Onsdag

Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär,

tro att ni har fått det, så skall det vara ert.

 (Mark. 11:24).

Ordet ”Amen” betyder på vårat språk: Förvisso eller sannerligen. Och detta bör man väl besinna. För det uttrycker den tro, som man ska ha i all bön. Sålunda ska den som vill be, pröva och rannsaka sig själv, om han tror eller han tvivlar på att han blir bönhörd. Finner han, att han tvivlar på det, eller ställer det i det ovissa som en inbillning och vågar be endast som ett försök på måfå, då är bönen intet värd. För hans hjärta blir inte stilla.

Därför kan Gud inte inge hjärtat något som är visst och säkert, lika lite som du kan ge en människa något som inte håller handen stilla. Tänk bara, hur det skulle kännas för dig, ifall någon ivrigt bett dig om något och så till sist sa till dig: - Men inte tror jag att du ger mig detta - även om du säkert lovat honom det. Du skulle anse hans bön som ett hån och ta tillbaka allt det du lovat, och du kunde straffa honom för det.

Hur ska det då behaga Gud, som säkert lovat, att vi ska få, om vi ber, när vi med våra tvivel säger att Han ljuger och i bönen just handla rakt emot bönen, förnärmar Hans sannfärdighet, som vi i bönen vädjar till?