Stora ting har den Mäktige gjort med mig
och heligt är hans namn.
(Luk. 1: 49).
Ingen förskräcks eller
tröstas av de stora ting som Gud gör, om han inte tror, och inte endast tror,
att Gud förmår och förstår göra stora ting, utan också tror, att Han vill göra
detta och har innerlig lust till att gör stora ting, Ja, det är inte nog, att
du tror, att Han vill göra stora ting med andra men inte med dig, för då
ställer du dig utanför Hans gudomliga verk, så som de gör, som inte fruktar Gud
i välgång och som under betryck klenmodigt förskräcks.
Sådan tro är nämligen inget,
den är alldeles död, den är som en inbillning, hämtad ur sagor. Nej, du måste
utan att vackla, utan att tvivla göra dig förtrogen med Guds vilja vad angår
dig, så att du fast håller fast vid din tro, att Han vill göra stora ting också
med dig.
Denna tro är liv och rörelse,
denna tro tränger igenom och förändrar hela människan, den tvingar dig, att du
måste frukta, när du kommer högt upp, och vara frimodig, när du förs djupt ner,
och ännu mer frukta, ju högre upp du kommer, dess mer vara frimodig, ju djupare
du trycks ner.
Denna tron förmår allt, som
Kristus säger, den endast blir bestående, den endast får också erfara vad Gud
gör, ”stora ting”, och den leder till gudomlig kärlek och med det till
gudomligt lov och lovsjungande, så att människan tänker stort om Gud och gör
Honom rätt stor för sig och andra.
