Se på himlens fåglar. De sår inte, de
skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är
inte ni värda mycket mer än de?
(Matt. 6: 26).
Sålunda framställer Herren
Kristus här för oss exempel från djuren och deras liv, för att vi därav ska
lära att tro på Gud och inte bekymras. Där flyger nu de små fåglarna inför våra
ögon, oss till föga heder, så att vi verkligen borde ta av hatten för dem och
säga: ”Min käre herr doktor, jag måste bekänna, att jag inte kan den konst du
kan. Du sover om natten i ditt lilla rede utan alla bekymmer. På morgonen
stiger du upp igen, är glad och munter, sätter dig på en blomma och sjunger,
lovar och tackar Gud. Så söker du sedan din föda och finner den.
Ty vad har jag gamle narr väl
lärt, eftersom jag inte också kan detta, jag, som ändå har så stora skäl till
det”.
Den lilla fågeln kan lämna
omsorgerna och skicka sig i dessa ting som ett levande helgon, fastän den
varken har åker eller lador, varken kistor eller källare; han kan sjunga, lova
Gud, vara glad och munter, då han vet, att han har en som sörjer för honom och
som heter allas vår Fader i himmelen – varför gör inte också vi som fågeln, vi
som har den förmånen framför fåglarna, att vi kan arbeta, odla jorden, insamla
frukter, förvara och behålla vad vi får, tills vi behöver det? Likväl kan vi
inte lämna de skamliga bekymren.
