Var därför vaksamma.
Ty ni vet inte
vilken dag er Herre kommer.
(Matt. 24: 42)
Ingen är bättre rustad för
den yttersta dagen än den som åstundar att vara utan synd. Begär du detta,
varför fruktar du då? Du är ju därmed i rätt samförstånd med den dagen. Han
kommer nämligen för att förlossa alla som detta åstundar, och du är då också av
samma mening: du vill på detta sätt bli frälst. Tacka du Gud och stå alltid
fast vid denna mening. Kristus säger, att Hans ankomst ska vara en förlossning.
Men se till, att du inte
bedrar dig, med att du säger, att du gärna vill vara utan synd och sålunda inte
frukta för den dagen. Kanske är ditt hjärta falskt och du fruktar ändå för den
dagen, inte därför att du gärna skulle vilja vara utan synd utan därför att du,
när du tänker på den yttersta dagen, inte fritt och tryggt kan synda. Se då
till, att inte ljuset hos dig är mörker. För ett hjärta, som i sanning gärna
skulle vilja vara frigjort från synden, fröjdar sig också förvisso över denna
dag, som uppfyller hans åstundan.
Är det däremot så, att vårt
hjärta inte fröjdar sig, så är där inte heller hos oss i grunden någon längtan
efter att bli fria från synden. Därför måste vi framförallt lägga bort
fientligheten och skyggheten för denna Herrens ankomst och vinnlägga oss om att
vi med fullt allvar gärna skulle vilja bli fria från synden. Har detta skett,
så må vi inte endast säkert vänta denna dag utan också be om den med het
åstundan och med glädje.
