Sedan följde han med dem ner till
Nasaret,
och han var alltid lydig mot dem.
(Luk. 2: 51).
Med dessa ord sammanfattar
evangelisten hela vår Herre Kristi ungdomstid. Vad vill detta säga: ”Han var
alltid lydig mot dem?” Inget annat än att Han gått in i det fjärde budets
gärningar. Men det är sådana tjänster, som far och mor behöver i hemmet, att
Han hämtar hem vatten, mat och dryck, bröd och kött, att Han passar huset och
gör annat som man har pålagt Honom såsom andra barn. Detta har det kära
Jesusbarnet gjort. Då skulle med rätta alla barn, som är fromma och gudfruktiga
säga: ”Ack, jag är inte värd att komma till sådan ära och bli lik Jesusbarnet,
att jag med detta gör vad Han, min Herre Kristus, har gjort”.
Han har plockat upp spånor
och annat, som hans föräldrar befallt Honom att göra, vilket ansetts som
vanliga och enkla sysslor, sådana som förekommer i ett hem. Ack, hur goda och
snälla barn skulle inte vi vara, om vi följde hans exempel och för vår del
också gjorde vad våra föräldrar ålägger oss, om det än aldrig vore så enkelt
och tarvligt.
Kristus är Herre över allt,
och likväl ödmjukar Han sig, oss till föredöme, och blir sin fader och moder
lydig. Därför ska vi hämta lärdom av denna berättelse med all sorgfällighet och
räkna oss för saliga, om vi kunde gå in i denna lydnad och i dessa sysslor, när
vi ser, att Kristus själv inte hållit sig för god att göra detta.
