Men han sade till dem:
"Min Fader
verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag."
(Joh. 5: 17).
Gud Fader har genom sitt ord
både börjat och fullbordat alltings skapelse, och Han uppehåller allt tid efter
tid genom samma ord, Han fortsätter så länge med detta sitt verk, till dess Han
vill, att det skapade inte mera ska vara till. Hur länge skulle sol och måne
och hela himlavalvet löpa sin bana, som de löpt så punktligt och i så många
tusen år, och hur skulle solen varje år kunna gå upp och ned på bestämda tider
för bestämda platser på jorden, om inte Gud, som har skapat allt, dagligen höll
allt vid makt?
Om Gud tog sin hand ifrån
oss, så skulle hus och hem och allt på stunden falla i spillror. Alla änglar
och människors makt och vishet förmådde inte ett enda ögonblick att uppehålla
allt i sitt rätta skick, solen skulle inte längre bli kvar på himlafästet och
lysa, inget barn skulle födas, inget korn, inget gräs, ingen växtlighet skulle
spira fram ur jorden eller förnyas, om Gud inte alltjämt verkade.
Tog Skaparen, vilken alltjämt
verkar, sin hand, som är Hans verktyg, ifrån oss, så skulle allt genast falla
samman i spillror. Därför bekänner vi i vår kristna trosartikel: ”Jag tror på
Gud Fader allsmäktig, himmelens och jorden skapare”. Om Han inte uppehöll oss,
som Han skapat, så hade vi för länge sedan, ja, redan i vaggan vid vår födsel
gått under och dött.
