Ske din vilja, såsom i himmelen så ock
på jorden.
(Matt. 6: 10).
Här säger man: ”Ack, har då
Gud inte gett oss en fri vilja?” Jag svarar: ”Jo, visserligen har Gud gett dig
en fri vilja; varför vill du då göra
den fria viljan till din egen vilja och inte låta den vara fri?
Om du gör vad du vill, så är viljan inte fri utan din egen vilja. Men Gud har
inte gett varken dig eller någon annan en egen vilja, för den egna viljan
kommer från djävulen och från Adam, som har gjort denna fria vilja, som de fått
från Gud, till sin egen, dem själva underlagda viljan. För en fri vilja är den,
som inte vill något eget utan endast ser på Guds vilja, genom vilken den också
blir fri, ingen annan tillhörig eller underlagd.
Nu inser du, att Gud i denna
bön befaller oss att be mot oss själva, varvid Han lär oss, att vi inte har
någon större fiende än oss själva. För vår vilja är det mäktigaste i oss, och
mot den måste vi be: ”O, Fader, låt mig inte komma därhän att det går efter min
egen vilja; bryt min vilja, avstyr min vilja; det må gå mig som det vill, låt
det bara inte gå efter min vilja utan efter din vilja”.
För så är det i himlen; där
finns ingen egen vilja; så må det också bli på jorden. Denna bön, när den
verkligen bes, vållar naturen mycket smärta, för den egna viljan är det
djupaste och största onda hos oss, och inget är oss mera kärt än den egna
viljan.
